Nu är det gjort. Isak är begraven och har fått sin sista vila.

Begravningen var så hemsk som jag föreställt mig. Började gråta redan innan jag gått in i kyrkan.

Väl inne i kyrkan så lugnade jag ner mig tills orgeln spelade den första låten. Då brast det igen sedan fortsatte det, det rann och rann och rann.

Varvet runt kistan var det värsta men jag kände ändock ett lugn när jag gick runt den.

Prästen talade om att vi måste ha tro under denna svåra tiden, tro på att Isak har det bra. Jag tror att Isak har det bra men jag tror definitivt inte på Gud efter detta. Varför tog han just Isak, en pojke som var fullt frisk, så frisk att han bara några timmar innan han tog sitt sista andetag retade sin 6 månader äldre kusin till den gräns att han tog sin tutte & satte sig i bilen, redo att åka hem. Varför skulle Gud ta just honom? Våran lilla farbror som mest gick runt med händerna bakom ryggen & funderade. VARFÖR?

Vad hade han gjort för att förtjäna att dö så liten, utan att ha hunnit uträtta något i sitt liv, förutom att ge en massa kärlek till oss runt omkring & få minst lika mycket kärlek tillbaka. VARFÖR?

VAD har vi gjort för att förtjäna denna sorg, smärta & saknad?

Det sägs att detta bara händer dom som klarar av alla sorg, saknad & smärta, varför är det just vi?

Mycket varför, lite därför. En förklaring skulle inte vara ovälkommen.

Begravningen var nog fin, ja det var den nog. Men jag har svårt att se det fina i den, för i den lilla, lilla kistan som stod längst fram låg en älskad son, ett älskat barnbarn en älskad släkting & en väldigt älskade Isak. Numera älskad & saknad.

Just ordet saknad skulle jag vilja stryka, radera dessa 3 veckor som gått & suttit med Isak i famnen hela den natten så detta aldrig hade hänt.

Finaste ängeln himlen någonsin skådat!

Efter begravningen for vi hem & klev ur kläderna, sedan bar det vidare ner mot Nordingrå där jag, J, J & E (Isaks mamma & pappa) spenderade helgen. Det var så lugnt och fridfullt. Vi strosade runt i Norrfällsviken på lördagen, åt mat på bryggan, tittade på båtar, vandrade runt på campingen, skrattade, njöt av solen & mindes Isak. Åter i stugan tog vi ett dopp i havet, killarna var badkrukor, Jenny tittade på & plaskade som ett barn, kallt och jävligt men är man i så är man i ;)

På kvällarna spelades det yatzy & kort.

En fin helg även om man många gånger tänkte på fredagens pers. Men det är något som man kommer tänka på varje dag nu resten av livet.

(Bara 1 månad & 6 dagar gammal)

Sov så gott nu lilla farbrorn. Du skänkte så mycket ljus & i mitt minne kommer du alltid att leva kvar som den lilla individ du var.

 

Lina

5 januari 2011 21:23

Men fy vad tragiskt och orättvist! Lille vän...

Hur kan något sånt här hända!?

Vad fint du har skrivit om honom, jag sitter här med tårarna rinnandes längs kinderna.

All styrka och kramar till din familj och släkt, och särskilt till Jenny & Erik!

http://lina007.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej kära ni!   Hoppas ni har sol i er stad för här hemma verkar det aldrig vilja bli riktig sommar, visst solen skiner men vad hjälper det när det bara är för en dag eller halv dag. Värmen vart är du?   Nu drar OS snart igång, gud som jag l...

Wien eller Berlin? Vart finns bästa shoppingen? Vart finns mest historia? Snälla hjälp! Puss...

Här kan man vara sig själv och fortfarande se det magiska i världen. Vattnet glimrar sådär vackert här hemma i Ångermanland som det gör i tecknade serier....

Wihoo, hell week är snart över. Äntligen kan jag börja leva igen. Ha ett liv förrutom jobbet. Har börjat göra iordning källaren. Tänkt att det ska bli en sportbar, får se hur lång tid det tar, har svårt att se det färdiga resultatet framför mig eft...

Eller nåt sånt. Börjar 06 hela veckan, skit vecka verkligen. Vart är sommaren? Herregud tiden går så fort, tycker nyss att jag klagade på att det var för kallt ute, nog för att jag fortfarande klagar på att det är för kallt men ändå det är ju för ...