Den senaste veckan har varit den jobbigaste i mitt liv utan tvekan.

J & E förlorade sin lilla son på 1 år och 8 månader i onsdags.

Chocken har ännu inte lagt sig & jag tror inte att jag fattat det riktigt. Det enda jag vet är att han är saknad av oss alla & allt som jag känner är inget i jämförelse med Isaks mamma och pappa.

Skulle bara vilja sitta & krama om dom hela tiden även fast det inte hjälper så mycket.

Mest troligt kommer detta aldrig att sjunka in riktigt utan jag kommer alltid att hoppas att jag väcks ur denna hemska mardröm även fast jag aldrig kommer göra det. Detta är sanning & det är den hemskaste sanning jag någonsin mött & förhoppningsvis någonsin kommer måste möta.

Begravning är aldrig kul men att gå på Isaks kommer vara den värsta.

Livet är så orättvist.

Finaste Isak du kommer alltid finnas i mina tankar & i mitt minne.

Det är olidligt tomt utan dig!

Vila i frid saknade & älskade lilla vän!