Hej kära ni!

Om några timmar sitter jag på ett flyg mot varmare breddgrader. Bye bye kalla Sverige, trots att det fortfarade är sommar här, Hello sol, bad & värme!

Tycker att vi är värda det efter en lång & jobbig sommar med mycket jobb & den värsta (O!!!)tänkbara händelsen . Vi bokade iofs innan sommaren men efter vad som hänt så kan jag lova att det känns extra behövligt & härligt. Komma bort några dagar, inte tänka, bara göra en massa roliga saker! :)

Kanske finner inspriation till att starta på nytt här på bloggen ;)

Ha det bra så hörs vi efter 8 dagar i solen!

Kanske en liten update här: http://twitter.com/Emmajohannaa

Puss

Ohh så bra!

Nu är det gjort. Isak är begraven och har fått sin sista vila.

Begravningen var så hemsk som jag föreställt mig. Började gråta redan innan jag gått in i kyrkan.

Väl inne i kyrkan så lugnade jag ner mig tills orgeln spelade den första låten. Då brast det igen sedan fortsatte det, det rann och rann och rann.

Varvet runt kistan var det värsta men jag kände ändock ett lugn när jag gick runt den.

Prästen talade om att vi måste ha tro under denna svåra tiden, tro på att Isak har det bra. Jag tror att Isak har det bra men jag tror definitivt inte på Gud efter detta. Varför tog han just Isak, en pojke som var fullt frisk, så frisk att han bara några timmar innan han tog sitt sista andetag retade sin 6 månader äldre kusin till den gräns att han tog sin tutte & satte sig i bilen, redo att åka hem. Varför skulle Gud ta just honom? Våran lilla farbror som mest gick runt med händerna bakom ryggen & funderade. VARFÖR?

Vad hade han gjort för att förtjäna att dö så liten, utan att ha hunnit uträtta något i sitt liv, förutom att ge en massa kärlek till oss runt omkring & få minst lika mycket kärlek tillbaka. VARFÖR?

VAD har vi gjort för att förtjäna denna sorg, smärta & saknad?

Det sägs att detta bara händer dom som klarar av alla sorg, saknad & smärta, varför är det just vi?

Mycket varför, lite därför. En förklaring skulle inte vara ovälkommen.

Begravningen var nog fin, ja det var den nog. Men jag har svårt att se det fina i den, för i den lilla, lilla kistan som stod längst fram låg en älskad son, ett älskat barnbarn en älskad släkting & en väldigt älskade Isak. Numera älskad & saknad.

Just ordet saknad skulle jag vilja stryka, radera dessa 3 veckor som gått & suttit med Isak i famnen hela den natten så detta aldrig hade hänt.

Finaste ängeln himlen någonsin skådat!

Efter begravningen for vi hem & klev ur kläderna, sedan bar det vidare ner mot Nordingrå där jag, J, J & E (Isaks mamma & pappa) spenderade helgen. Det var så lugnt och fridfullt. Vi strosade runt i Norrfällsviken på lördagen, åt mat på bryggan, tittade på båtar, vandrade runt på campingen, skrattade, njöt av solen & mindes Isak. Åter i stugan tog vi ett dopp i havet, killarna var badkrukor, Jenny tittade på & plaskade som ett barn, kallt och jävligt men är man i så är man i ;)

På kvällarna spelades det yatzy & kort.

En fin helg även om man många gånger tänkte på fredagens pers. Men det är något som man kommer tänka på varje dag nu resten av livet.

(Bara 1 månad & 6 dagar gammal)

Sov så gott nu lilla farbrorn. Du skänkte så mycket ljus & i mitt minne kommer du alltid att leva kvar som den lilla individ du var.

Satt ute på balkongen en sväng igårkväll innan jag gick & la mig, var så molningt men en liten stjärna letade sig fram bakom ett moln medans jag satt där ute. Den blinkade & blinkade & blinkade, trodde först att det var ett flygplan men den rörde sig inte en millimeter & kom genast på att det var Isak. Han satt där i himmlen & vinkade till mig. Jag vinkade tillbaka & ett tag senare gick stjärnan i moln igen.

Ni får tro att jag har tappat förståndet helt men jag är helt övertygad om att det var Isaks sätt att säga att han har det bra där han nu är, helt övertygad!